Melodifestival

Årets melodifestivaltåg tuffar vidare..
Sista deltävlingen igår, och är det verkligen någon som fortfarande orkar hänga med??
Jo, några är det väl. Jag till exempel..
Men inte blir jag gladare för det.

Igår var det Linda Bengtzing (någon mer som är trött på den människan?) och Charlotte Pirellis tur att gå vidare till finalen i Globen..
Inga höjdar låtar, men ska jag vara ärlig så hade jag väl inte några större förhoppningar på det heller.
Linda Bengtzing sjöng faktiskt samma låt som hon sjöng senaste gången hon var med.. Eller?
Nej, faktiskt inte.. Men stor skillnad var det ju inte, dessutom är Jag kan farlig, jag kan vara vanlig (Elr vad hon nu sjlöng, jag totalgissar på texten) farligt likt I could be brown, I could be blue, I could be violet sky från Mikas sköna Grace Kelly.. Dock ett plus för de snygga kläderna..

Charlotte Pirelli då.. Har ju varit så himla mkt snack innan om att hon var för smal.. Men det kanske inte är så konstigt när hon trycker ner sig i en, ngra nummer för liten, korsettsnörad miniklänning.. Några nummer för små var just också den där musikalkillens (han som hade sjungit Cara Mia-demon förra året) byxor..
Låten var väl inget att jubla över, men å andra sidan, vilken låt har varit det i år?

Refrängen på Nordmans låt var, konstigt nog, den som jag satt och nynnade lite smått på efter snabbreprisen..
Nordman, som nu ställs mot Carola och Andreas Johnson i andra chansen, jag tycker verkligen synd om Andreas som får släpa runt på Carola..
Det man nästan såg fram emot mest var att få se vad Björn Gustavsson hade hittat på till denna veckan, men där blev man besviken.. Bättring, tack..

Att bara tänka på att någon av dom här låtarna ska funka som ersättare för The Worrying Kind får mig att skratta högt..

Rette Mich..